25 juni 2018

Medlemsbrev Juni, 2018

Medlemsbrev Nr 1

Vill börja med att Tacka för en underbar och rolig konferens Sundsvallsgänget ni gjorde ett fantastiskt arbete med planering och genomförande. Tur med väder hade vi också – ingen snö kvar alls – såg inte så lovande ut för bara en månad sedan.
Vi välkomnar Lilo och Mats som nya styrelseledamöter. Kul med nya krafter som vill jobba för att ungdomarna ska få en ännu bättre ungdomsmottagning.
Tack än en gång Susie för allt arbeta du gjort under de åren du var med i styrelsearbetet. Helt otroligt värdefullt du har bidraget med allt du kunnat.
Ny har vi nya handbok och en egen Första linjebok att vara stolta över. Eva och Hans har gjort ett fantastiskt arbete med Första linjeboken. Om ni vill ha exemplar av dem så finns de att ladda ner på vår nya fina hemsida eller beställa av mig.
Nu åker delar av styrelsen till Almedalen och lobbar för att Ungdomsmottagningen är ett bra ställe för ungdomar att komma till! Vi ska lyfta vårt arbete med första linje uppdraget såklart – men lyfta UM i stort. 2 seminarier är planerade – ett på torsdagen och ett på fredagen. Är ni i Visby kom och var med o ställ bra frågor till oss så andra hör våra svar. Vi har seminarierna i Hälsans hus – kolla hemsidan för Almedalen.
Styrelsen har sitt nästa möte 4 sept i Göteborg – nu börjar planeringen av nästa års konferens på allvar. Sen blir det Karlstads tur och UM i Värmland att vara värdar år 2020! Hör av er om ni har några funderingar!

Timmy, Ordförande
Timmy.leijen@regionorebrolan.se
Ps. Bifogar mitt inledningsanförande från konferensen i Sundsvall! Ds

Det värsta som kan hända en människa är att tycka illa om sig själv sa Goethe.

Fsum 30 år – känns enormt mäktigt att stå här och vara en del av dessa 30 år av en unik verksamhet som vi ungdomsmottagningar är. Ungdomsmottagningsverksamhet är en Föregångare på många sätt. Otroligt roligt att vara i Sundsvall – Tack till er som tänkt, planerat, jobbat med förberedelserna så vi ska få riktigt bra dagar. Tvivlar inte på att det kommer bli så heller.

Ungdomsmottagningen (UM) har funnits sedan 1970. Ursprungsidén har inte ändrats: att erbjuda ett helhetsbemötande med både medicinsk och psykosocial personal i uppdraget att hjälpa unga med frågor och problem kopplade till sexuell och psykisk (o)hälsa. Vara delaktig i den unges Nyfiket, positivt utforska – vem är jag? Vad vill jag? Vad känner jag?

Såväl främjande/förebyggande insatser som stöd/behandling med inriktning mot ungas psykiska mående har alltid, om än i varierande grad, varit en del av UM:s uppdrag. Genom åren har en viss behandlingskultur utvecklats som betonar ett bemötande av unga som egna personer vars tankar, känslor och behov är vägledande i kontakten. Det har inte alltid varit självklart – men här är UM en föregångare att jobba personcentrerat, personfokuserat. Alla är olika och har behov att mötas olika – det är vi bra på!

Men ända är något – eller allt inte som förut – skulle vi fråga Gustav som startade den första mottagningen i Borlänge om han kände igen sig skulle svaret bli ja och nej! Så vad är det som händer? Vad behöver ändras? Vad ska få vara som det alltid varit? Jag vet inte? Men jag vet att det är bara den som står stilla som inte kommer framåt – och samtidigt ligger alltid framtiden framför oss… inte nåbar – inte synlig alla gånger. Men han skulle kunna säga att på ungdomsmottagningar jobbar det fortfarande eldsjälar – som bär och lyfter verksamheten framåt, sliter, får möta glada o positiva ungdomar – som gillar oss – det vet vi!

Jag tror att vi måste pröva vår egen metod som vi gör med ungdomarna – ingjuta mod att pröva sig fram. Osäkert – men med nyfikenhet söka oss fram. Regeringens satsningar har gjort det möjligt och samtidigt omöjligt tycker en del att just utveckla och förstärka det viktiga arbete som görs på UM. Glädjande so konstaterade och skrev socialstyrelsen att på UM hade det gett resultat. Vi behöver bli bättre på att Fokusera på målet – hitta metoder att nå målet, det arbetet är något vi ständigt behöver fundera på.

Är kanske en Paradox att jobba på UM och prata effektivitet och målinriktad arbete? Vet inte – men tror det är nödvändigt. De unga 90 – 20-talisterna förväntar sig snabba och bra lösningar på komplexa problem. Hur blir det i framtiden med de som är våra framtida ungdomar kan jag bara fundera över? Kanske behöver vi prata mer om långsamhetens lov istället? Går det att göra en combo av det?
Det arbetas om gjorts de sista åren med ny handbok och arbetssätt på UM med 1 linjeuppdrag om en vill ha det som huvudman -så har det uppstått en viss oro på UM runt om i landet för vad ett formellt förstalinjeuppdrag kan innebära: Kommer kärnvärdena att försvinna? Hotas grunduppdraget – SRHR? Förlorar UM ungdomarnas tillit? Kommer väntetider och vårdtyngd att öka, kvalitén att sjunka och åldersgränser att förändras? Är det här slutet för UM:s unika arbete med ungdomar på ungdomars villkor? I botten på denna oro ligger förstås UM-personalens omsorg om unga och rädsla för att inte få resurser som matchar uppdraget. UM vill helt enkelt fortsätta att vara den verksamhet som ungdomar har förtroende för och själva väljer att gå till. Med detta sagt finns det också mottagningar som med tillförsikt ser fram emot att äntligen få det psykosociala arbetet erkänt och formaliserat. Men på nytt förändringar går inte att undvika om vi vill bli bättre. Om vi vill möte ungdomen där en är. Jag tror och det är min förhoppning att just en FSUM konferens också kan vara en del av utvecklingen – en del av kunskapsinhämtande och delande oss emellan.
Vi måsta alltid tro om oss själva att vi kan bli bättre. För att orka möta, för att kunna förstå, för att vara en del av lindrandet av lidandet. Att möta och Samtal dödar ingen – att möta ngn utvecklar – synliggör – lindrar – väcker nya problem som livet självt. Men glöm inte att vi gör ett bra jobb på alla våra mottagningar. Men för vem gör vi det?
För vems skull – ju för människa som tycker illa om sig själv.

Tack!